text i en röra
Efter att i två år varit ifrån min familj och här, lite till och från, så har jag insett väldigt mycket.Jag har hört och förstått hur skört vårt liv är.Och när allt kommer omkring,när tankarna snurrar som mest,har jag nu börjat fråga mej själv om det kanske faktiskt är så att man måste vara drastisk.Hemsk och drastisk i sina frågeställningar,fråga sig själv "vad önskar du att du skulle ha gjort",när du ligger på dödsbädden.Som faktiskt kan vara imorgon. Då undrar jag egentligen hur mycket saker är värda,hur värt är det att gå runt och vara arg,ledsen,besviken osv,när livet kan sluta i övermorgon? Det är alltid okej att känna såna känslor,men man måste sen fråga sig,"till priset av vad?",är det liksom värt att ödsla tid på sådant när man istället kunde lägga den energin på andra trevliga känslor och saker?
Sen igen så har vissa av oss turen att få leva längre än till imorgon och övermorgon.Och då sätts ju allt i ett litet annat perspektiv.Då kanske det är bäst att tänka efter före,inte göra,gå och vara arg.
Eller ska vi kanske,när det blir för mycket tankar hit och dit,istället göra det "lättare" för oss och göra så som vi skulle önskat att vi skulle gjort,när vi väl ligger där och inte har mera tid på oss,när döden väntar? Göra istället för att tänka,leva i nuet.
(för tillfället låter det som en bra grej,nu innan tankarna hinner fast en igen)
Kommentarer
Trackback
