casandrasas

Fyfan och herregud,det är bara en vecka tills jag far härifrån!

Blev och prata om det igår med Stine.Det är psykiskt och känslomässigt så jävla påfrestande dethär.Jag vet egentligen inte hur man ska hantera det.

Man har skapat sig ett liv här,något, och hemma har jag ett "annat" liv,och när man lämnar det här, blir det aldrig det samma med det livet.Man stiger ur den världen och går till det andra.Dom krockar liksom och går inte att sammanföra.När jag går ut från den salongen nästa onsdag,så försvinner den biten jag har haft där.Det vi haft med varandra.Att sen komma hem igen,till sitt "gamla" liv,är svårt att förstå och anpassa sig till också.

Det blir liksom bara en enda röra av känslor som inte går att kontrollera.Kommer jag vara mest glad eller sorgsen?

I slutändan kommer jag alltid fram till att dethär är helt enkelt Livet.

Det är såhär,det sker såna här ting,människor kommer och går,man flyttar,man skiljs åt,man lämnar platser.

Men det handlar om vad man gör av det,hur man ser på det som skett,och hur man fortsätter.

För vissa saker består,var i världen man än är.