lööv

åh,det är så härligt alla gånger då Mamma och jag sitter vid matbordet och skrattar så vi gråter,åt inget speciellt egentligen.Och sen kan vi inte sluta skratta! det är knäppt och underbart,kärlek.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0