casandrasas

Idag är ett helt år sen den förbannat hemska dagen. Och jag vet inte vad jag ska säga.
Den där morgonen efter när jag vakande trodde jag inte att det var sant och en stor del ville inte att det skulle vara sant heller. Det är så sorligt att det gick som det gick. Och jag ångrar fortfarande en massa saker. Men det känns som om jag sagt allt som finns att säga, att jag bara säger samma saker om och om igen. Och ingenting jag säger kan göra något bättre eller förklarbart.

Jag tänker fortfarande på dej och tiden vi hade, lite hela tiden,och det känns som om jag aldrig kommer kunna släppa dej helt. Och det är verkligen jobbigt på sitt vis. Att jag inte kan komma ihåg dej som ett minne över den tiden vi hade. Jag till och med gör och inte gör vissa saker, fortfarande, på ett vis så att det inte ska "skada" dej. Jag har redan orsakat dej så mycket dåligt. Men alla människor gör fel och misstag, utan att veta det förrän efteråt, men det har aldrig varit meningen att såra eller göra dej ledsen. För du är en av de bästa personerna jag vet. Och jag önskar att det inte var som det är nu mellan oss.

Tiden läker alla sår sägs det,
men sen den där dagen har jag kvar ett litet oläkt sår i mitt hjärta