casandrasas

Det går inte att beskriva hur besviken,ledsen,ensam jag kände mej i tisdags kväll när Norweigan var så försenat att jag missade Air åland hem.Tårarna sprutade på Arlanda.

Och det går inte att beskriva hur underbart och overkligt det var när jag väl fick stiga iland på Åland på onsdag dag,trött så helvete efter en orolig natt på hotellet jag masade in mej på i Stockholm med rödsprängda ögon.(första gången jag sov på hotell själv också).

Och vint att det var julafton dagen efter och att fira den på Åland efter sisådär 6 år i Åbo,och i nya huset som vi inte bott en vinter i ännu.

Och helt obeskrivligt störda känslor för att vara tillbaks på ön.I sitt riktiga hem,med mamma,efter fyra månader borta.En massa tankar och funderingar som dykt upp.Och en sån hemsk känsla att måsta fara tillbaks redan.Utan att ha fått en tillräckligt dos av mina vänner och allt annat här.

Jag vill inte fara tillbaks till Oslo just nu,vill inte.