casandrasas

Fyfan alltså.jag vet inte ens vad jag ska skriva,vad kan man mera säga om allt detta.Jag tänker egentligen rätt positiv,för det är liksom det enda rätta.Och det som i slutändan faktiskt är sanningen.Samtidigt känns det som att jag egentligen inte känner något alls.Jag förstår inte vad det är som sker.Dagarna har bara gått och gör fortsatt det.Det klarnar nog senare,men med det är ju det också bara att ta allt med ro och se vad som sker.Som sagt,jag kommer fram till samma saker,logiska saker.Saker man inte kan styra över,och saker man själv gör till vad det blir.

Men det är tudelat.Jag vill ju hem också,jag är glad för att få vara med mamma,och jag är jätte glad för att få träffa alla er,mina vänner.Återigen få umgås med er på sommar Åland! Känslorna är bara en röra och ingenting.
Vi får ta det som det kommer bara,det är ju bara det man kan göra!