ibland kan man ju börja undra!
Ikväll har jag återigen gjort en "Casandra i ett nötskal" ! och jag kan inget annat än skratta,när jag än en gång vet att det faktiskt är så.haha.Det var såhär att mamma ska skicka med lite grejer med vårt besök som kommer nästa helg(wihuu!).Och nu när jag har märkt hur jäkla kallt det är här om kvällarna, när jag försöker stoppa igen vart enda ett hål runt kroppen med fleece filten i soffan och jag endå fryser så att jag inte vet vart jag ska ta vägen.Då har jag kommit på att jag saknar mina yllesockor.
Så jag sa till mamma att hon skulle leta i min socklåda,men där hittade hon inget alls,hon tittade i hallen,ingenting,och sa åt mej att kolla igenom allt engång här i huset,att jag nu faktiskt inte tog med ett par.Och jag letade överallt,och funderade ännu engång var tusan dom skulle kunna vara där hemma."för jag har ju inga fler skåp där jag skulle satt dom".Nåja,skit i det då tänkte jag,som jag ju måste göra när jag tappat bort mina saker(vilket alltså händer lite nu som då).Tills jag idag stegade in på Kappahl och ser ett par knähöga vita tjocka strumpor,precis såna jag har hemma,och då plingar det till i mitt huvud! Säger åt mamma att gå och leta i den blåa höga lådan under mina filtar,och hon hittar tre par tjocka sockor! Nämen see däär ja!
Alltså så brukar det vara såhär lite emellanåt,att jag tappar bort saker jag vet att jag haft preciss just,och hittar det ingenstans,tills det "dyker upp" framför näsan på mej,eller på något stört ställe.Eller så plingar det till sådär x antal dagar efteråt när jag gör något helt annat.
Det är inte lätt när det är svårt
Kommentarer
Trackback
