the day when the end comes

Jag älskar att begrunda saker.Att se mycket noggrannare på saker och omgivningen runt omkring en.Omgivningar som man bara av vana trampar runt i.Stå och begrunda varenda en liten detalj.Det värsta med det är att jag aldrig blir "mätt".
Man får liksom inte nog.Utan man får slita sig från det bara, för det spelar ingen roll hur länge jag skulle begrunda.Jag blir inte mättad och får nog av att se.Går alltid runt på stugan och kikar på allt,och kommer ihåg en massa minnen(:

Åt solmogna smultron och hörde björk löven prassla i vinden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0